Jag har suttit i flera dagar och funderat på hur jag ska formulera mig i detta inlägg. Jag tror att jag aldrig kommer kunna hitta de rätta orden, men väljer att skriva rakt ifrån hjärtat.
Visst har vi alla sett reklamen för Ronald Mc Donald-hus på MacDonald-restauranger? "Skänk din pant" "Ge ett bidrag"
I alla fall jag har inte haft en susning om vad det egentligen står för.. Har ni?
Ett Ronaldhus är så nära ett hem man kan komma, så nära sjukhuset som man behöver vara. Vad betyder egentligen det? Låt mig, av erfarenhet, berätta.
På vissa sjukhus i Sverige drivs sk specialistvård. Hjärtcentrum tex ligger i Göteborg, så därför kunde bara Thelise vårdas just där. Vi behövde vara där, med henne, för henne. För oss fanns inget annat just då - bara hon och våran son.
Ronald låg ett stenkast från sjukhuset. Utan Ronald hade vi aldrig kunnat vara tillsammans.
Likt familjevåningen i Stockholm hade alla familjer var sitt sovrum med tillhörande badrum. Men där slutade också likheterna. Ronald var hemtrevligt, barnanpassat, fullt av kärlek och trygghet. Men också sorg. Man visste att alla familjer där går igenom en tuff period. Men att få bo på Ronald gjorde allt lite enklare.
Huset var bemannat, av helt FANTASTISK personal, dygnet runt. Volontärer bakar bullar, det ordnas husmiddagar och aktiviteter, kändisar hälsar på barnen, tomten kommer, det bakas pepparkakshus, pysslas.. Ja, listan kan göras oändlig. Det fanns flera olika lekrum, lekplatser, sällskapsrum, bibliotek, spa-avdelning, bastu, datarum och pysselrum. I huset fanns dessutom alltid syskon som spenderade stor del av dagarna i huset. Caspian hade aldrig tråkigt, han älskade Ronald.
Det är alltid kö till huset. Man får lämna in en ansökan, där man prioriteras efter förutsättningar. Hur långt hemifrån är man? Finns det syskon med i bilden? Hur lång vårdtid förväntas man ha?
Vi hade tur och fick rum direkt.
Ronald var vårat hem i över 4 månader. Min son hade glömt vårat riktiga hem, han trodde att vi för alltid skulle bo på "Ronald, Nalle Puh" som han kallade det. I ett av lekrummen fanns nämligen ett stort Nalle Puh - gosedjur. Det var hos honom vi bodde. Det gjorde ont i hela min själ att han glömde vårat riktiga hem. Men Ronald var verkligen ett värdigt alternativ!
Så nästa gång du får en möjlighet att skänka ett bidrag, hoppas jag du förstår hur värdefull din gåva är. Tack vare dig och Ronald Mc Donald-hus kan sjuka barn med familjer fortfarande vara tillsammans under en av livets tuffaste resor. TACK!
2 kommentar(er)
