Efter julafton kändes det som en tung börda släpptes från mina axlar. Caspian var superglad (som alltid), över sina julklappar och all familj han fick träffa. Vi hade många nära & kära som kom i mellandagarna och hälsade på oss. Det värsta hade passerat, nu blickade vi framåt.
Personalen på avdelningen ordnade så att de passade Thelise en dag, och vi fick biljetter för att ta med Caspian på Jul på Liseberg. Det var heeeeelt fantastiskt att komma ifrån våran "delade vårdnad" på sjukhuset och göra något annat - tillsammans. Även om det var ledsamt att en del av familjen fortfarande saknades..
Caspian var inte så noga med karuseller, men älskade att fiska upp fiskar i fiskdammen med en håv, och krama kaninerna. Han uppskattade verkligen att få komma ut med oss båda föräldrar, det märktes. Inget han var bortskämd med vid den tiden i livet tyvärr.
Thelise repade sig till slut från sitt virus, och dagen innan nyår fick hon äntligen följa med oss ut på promenad igen. Med sin syrgastub. Något vi lärt oss hantera, och blivit experter på, ganska snabbt. Solen lyste fantastiskt vackert, och hoppet hade kommit tillbaka till oss igen!
0 kommentar(er)
