Thelise sov större delen av tiden på BIVA. Hon vaknade till emellanåt och var ledsen, ett tecken på smärta. Men hon fick snabbt extra smärtstillande av personalen, och somnade om fort.
Hon hade hög puls, vilket tydde (om jag förstod sjuksköterskan rätt) på brist av vätska i kroppen. I Thelises fall blodbrist.
Snabbt ordinerade läkaren blod, och in kom en rejäl påse.
TACK till alla er som donerar! Wow, vilken skillnad ni gör för patienter - som i vissa fall pendlar mellan liv och död.
Hon låg ett par dagar på BIVA och flyttades sedan ner på vårdavdelningen för hjärta. Här hade vi aldrig varit tidigare, det var nya rutiner, ny personal, och nya lokaler. Bara det är omtumlande för en familj mitt upp i kaos. Men vi blev väl omhändertagna.
Caspian spenderade dagarna på lekterapin. Finner inga ord hur tacksamma vi är för lekterapin och Ronald. Wow.
På lekterapin fanns en blåglittrig klänning, som Caspian ALLTID ville ha på sig direkt när vi kom dit. Han tyckte om att rita på stafflit, vara med på sångstunder och spela biljard. Vi lånade böcker i biblioteket, och lekte doktor i sjukhus-lekrummet. De hade ett stoooort handfat där man kunde fylla upp med vatten och leka med båtar, fiskar, ankor osv. Där kunde han greja i timmar..
Thelise fick komma till hjärtavdelningens övervakssal, precis likadan som kirurgavdelningens övervakssal.
Där fanns 2 barn till som vårdades. Ena familjen kändes lugna, skojade och skrattade mycket. Deras varn verkade må bra. Andra familjen var raka motsatsen.. Ledsna, oroliga, stressade. De talade inte så bra svenska, så klart att språkförståelsen ställde till det extra också..
Man vet aldrig vad man möter för människor, men en sak är säker. Alla barn önskar man skulle få vara hemma, men när de har vårdbehov finns det ingen annanstans man hellre vill att de ska vara..
Thelise gjorde stora framsteg i övervakssalen. Var vaken mer, vi kunde minska på syrgasen och börja ge mat i knappen. Även om det märktes på henne att den gjorde ont..
Efter ytterligare ett par dagar i övervakssal fick vi flytta in på eget rum. Ett enkelrum, där vi skulle sova med henne. Hon var otroligt stabil, glad, lekfull. Hon klarade sig nu utan syrgas och all hennes kränkningsproblematik hade upphört. Högflödesgrimman hade hon mest "av säkerhetsskäl" iom hennes tidigare problematik. Lungan behöver vara stark när hjärtat är på "rehab".
Thelise hade kvar sin PVK sedan operationen, och skickades därför nu ner till barnfysiologen för njur-undersökningen som misslyckades senast. Den visade på ett ärr på ena njuren. Enligt läkare inget som skulle påverka funktionen, men vi var tvungen att vara extra rädda om den. Den skulle inte tåla fler njurbäckeninflammationer i det skicket..
Dagarna gick långsamt. Man visste inget om framtiden, utan vi tog en dag i sänder. Det pratades om att skicka oss till vårat hemsjukhus, eller om vi kunde få åka direkt hem.
Om det här ingreppet var två steg fram, så var nu 1 steg bak verkligen påväg...
0 kommentar(er)
