Vi förflyttades upp på barnavdelningen, och fick ett fantastiskt välkomnande. Vi fick ett gigantiskt, EGET, rum. Något vi inte varit särskillt bortskämda med tidigare. På det här sjukhuset fanns det enbart enkelrum, vilket är guld värt för inneliggande barn med familjer.
Ganska snart kom det in en man som presenterade sig, han tillhörde narkosen som är galet duktiga på pvk:er. Även tittade på hennes kärl, konstaterade att han inte såg något fint att sticka i.
Han stack henne på måfo, där det "borde" finnas kärl. Men han lyckades inte heller. Thelise, fortfarande superledsen, var den här dagen stucken så många gånger att jag tappat räkningen. Nu hade både hon och jag fått nog.
In kom avdelningens läkare som skulle ansvara för Thelises vård den här kvällen. Alternativen var få.
Antingen skulle Thelise få följa med narkosläkaren som skulle söka kärl med ultraljud. Eller så skulle hon få antibiotika i sonden. För mig var valet enkelt, Thelise hade fått genomgå tillräckligt idag.
Läkaren ville även justera inställningarna på hennes högflödesgrimma. Enligt honom hade hon för högt tryck i förhållande till hennes vikt, och detta gick emot deras rutiner. Jag är tacksam för all kunskap och erfarenhet jag samlat på mig genom hennes vårdtid, och här vågade jag stå på mig. Flera gånger fick jag förklara att hon behöver det höga trycket, och att det är ordinerat och följs av lungläkare i Göteborg.
Han var inte nöjd, men accepterade detta.
Thelise fick antibiotika i sonden och vi blev inlagda över natten.
0 kommentar(er)
