Bara ett par dagar efter vi blivit utskrivna ringde hjärtkirurgen..
"Hej! Är det Thelises mamma? Vi har beslutat att operera hennes ductus, men är ni utskrivna nu? Ligger hon inte på 27an? Jaha då får vi återkomma istället med en kallelse, jag trodde att ni var inneliggande.. Hej då"
Snopet.. Men, om jag förstod honom rätt, så har inneliggande patienter förtur i operationskön. Dessa barn är generellt för sjuka för att vara hemma, och deras vårdplats kostar pengar. Thelise tillhörde inte längre den prioriteringslistan, och vi hade ingen aning om när det var hennes tur..
Även om detta var den enda vi väntade på, så njöt vi av livet hemma. Vi var låsta i hemmet, men fria tillsammans. Caspian var en galet fin storebror, superstolt över sin lillsyster. Även om han alltid kom i andra hand (då hennes behov styrde), förstod han det. Han var nog också glad över att vara tillsammans allihopa, hemma.
0 kommentar(er)
