Fredagen den 18 januari 2019 var våran första permission hem. Thelise var då strax över 3 månader. Det var mycket som skulle förberedas, men vi var redo. Aga hade på beställning levererat hem över 20 syrgastuber. Hela vårat hem fanns på Ronald, där vi nu hade bott i flera månader. Allt skulle packas ihop. Men Caspian ville absolut inte åka. Han ville för alltid bo på Ronald.
Vi hade i våra tankar sett fram emot hemresan. Men det hade inte Thelise.. Hon AVSKYDDE babyskyddet. Så fort vi satte ner henne började hon skrika i ren panik. Gallskrek, rätt ut. Hon som i vanliga fall var världens enklaste bebis, hon var inte alls nöjd. Vi tänkte, att kanske kommer hon till ro om vi börjar köra. Bruset och skumpandet kanske skulle få henne att komma till ro. Men inte..
Hennes puls steg kraftigt och hamnade på över 200. Då fick vi stanna, ta upp henne och trösta. Då lugnade hon ner sig direkt. Men så fort hon sattes i babyskyddet fortsatte hon skrika i panik. Och såhär fortsatte vi, hela vägen hem. En resa som i vanliga fall tar ca 1h tog nu betyyyyydligt längre tid. Vi var helt slut när vi kom hem, allihop. Caspian var urless på sin lillasyster, han hade ont i öronen. Jag och min man hade tappat all ork. En sån stund som borde varit en av de bästa i livet, fanns det ingen energi kvar att glädjas med. Men vi var såklart tacksamma att bilresan var över..
0 kommentar(er)
