De nya inställningarna på högflödesgrimman räckte. Thelise mådde nu bättre igen, och hennes värden var stabila.
Men en natt hade jag extra svårt att sova. Thelises syresättning var låg, och trots en rejäl boost syrgas fick jag inte ordning på det. Kl 03 plingade jag in sjuksköterskan för kvällen.
Ett hjärt&lungsjukt barn med en sjunkande syresättning trots mycket syrgas tydde inte på något positivt. Det märktes att detta drog upp pulsen på sjuksköterskan, och hon var snabbt inne med sin nål-vagn. En infart behövdes. Problemet var att kvällen innan hade jag badat Thelises huvud med barnolja, hon hade mycket skorv som jag tänkt luckra upp över natten och kamma bort nästa morgon.. Dessutom är hon extremt svårstucken och traumatiserad. Därför bestämde sköterskan att låta henne vara en stund istället, se om hon skulle återhämta sig själv. Hon lämnade rummet. Vi låg en halvtimme till, men trots att hon hade runt 70% syrgas (istället för normalt 21%) lyckades hon inte få bättre syresättning än runt 85-90%.
In kom en manlig läkare från IVA som hade blivit inkallad. Han var lugn, samlad och gav en enorm trygghetskänsla.
Han lyssnade på Thelise, undersökte henne. Konstaterade att detta var ett tecken på att hennes hjärtoperation verkligen behövdes. Så snart som möjligt. Fick vi inte ordning på hennes tillstånd skulle hon få komma upp till IVA och få andningsstöd med hjälp av respirator istället. Men en PVK, det är ett bra första steg.
In kom sjuksköterskan igen med sin vagn. Innan hon lyckats hitta ett bra kärl, och tejpat fast den på det oljiga huvudet, hade Thelise blivit fullständigt vansinnig. Hon gallskrek. Och med det kom hennes syresättning tillbaka. När pvkn var på plats, och Thelise hade vaknat, var allt som vanligt igen.
Vi kunde inte sova den natten. Och jag hade inte åldern inne längre för att dygna, men vad gör man?
Efter det var Thelise sjukdomstillstånd på den nivån vi kände igen. Men hon skrämde oss verkligen den natten, och man fick respekt för hur snabbt det kunde vända..
0 kommentar(er)
