Mitt upp i all kaos, upptäckte jag (på mig själv) en mörk och växande leverfläck. Min mamma har arbetat på hudmottagning så länge jag kan minnas, och jag visste att detta var något jag borde kolla upp. Men läkaren hade aldrig sett något liknande, var osäker, och beslutade sig för att den borde opereras bort samt skicka iväg den på kontroll/prov.
Jag fick hem en kallelse för operation 4e april 2019.
Någon vecka senare kom kallelsen för Thelises hjärtoperation, 4e april 2019. Prioriteringen var enkel, i 100 fall av 100 skulle jag alltid prioritera bort mig själv.
Thelise skulle in för provtagning, kontroller, rundvandring osv dagen innan. Sjukhuset hade vi ju spenderat massor av tid på, likaså var vi väldigt bekanta med BIVA. Men denna gången skulle hon inte våras på kirurgavd som tidigare, utan hjärtavd. Ny personal, andra regler och rutiner, andra lokaler. Men bäst av allt, ett nytt lekrum för Caspian.. Thelises UVI hade lagt sig, och det skapade inget hinder för operation. Imorgon var dagen D.
Det var även beslutat, att om allt gick bra med stängningen av ductus, skulle det direkt efter komma en annan läkare och operera in en knapp. Vi hade stora förhoppningar, att Thelise sen skulle klara sig utan syrgas och sond. Det skulle underlätta något otroligt..
Den här gången hade vi stora problem med boende. Ronald renoverade ett par av sina rum, vilket skapade en större brist än vanligt. Även alla stadens hotell var överfulla, men samordnaren lyckades lösa hotellrum för 1 natt. Vi skulle få spendera minst en vecka på sjukhus. Det kändes inte ok mot Caspian att "flänga" i detta kaoset, dra upp honom igen från tryggheten hemma, och bestämde att vi istället skulle pendla mellan hemmet och sjukhuset varje dag, en resa på ca 1h. Fullt hanterbart, men det betydde också att vi skulle vara långt därifrån om något hände, samt mindre tid att spendera hos Thelise. Pest eller kolera. Då inser man, igen, hur viktigt Ronald är för familjer där barn vårdas i andra städer pga specialistkunskap..
Caspian skulle fylla 3 år den 6e april. Likaså denna dagen visste vi att han skulle få spendera med sin familj på sjukhuset. Som förälder känner man nog alltid skuldkänslor av att "välja" mellan barnen, men detta var på en helt annan nivå.
0 kommentar(er)
