theliseskamp.blogg.se

Thelise var inplanerad som patient nummer 2 den dagen. Någon var före henne, och tidsmässigt fick man anpassa sig efter det barnet. Jag satt hos henne hela förmiddagen. Hon var nu 4 dagar gammal, och jag önskade att jag kunde ta hennes plats. Så litet barn skulle behöva behöva ta sig igenom detta, det kommer aldrig vara rättvist. Hon rullades in efter lunch. "Var beredda på att det tar tid. Jag förväntar mig runt 1.5-2 h, men bli inte oroliga om det skulle ta upp emot 3 timmar. Jag ringer er så fort jag är färdig" sa kirurgen. Återigen var jag tacksam att jag hade min son med oss. Även om man hade en klump i magen hela eftermiddagen, (operationen var ju avgörande för Thelises framtid) så var han så glad och leksugen att tiden gick förhållandevis fort. Man hade fokus på något annat. Men det tog ofantligt lång tid. Jag följde klockan hela tiden, och när det hade gått 3 timmar anade jag att något var fel. Min man, som är lugnet och tryggheten själv, fick ner mig på jorden och hade ett par olika teorier om varför allt dröjde. Men något kändes ändå inte rätt.. Det tog 4 timmar innan en sjuksköterska från BIVA ringer: "Hej! Jag har precis pratat med kirurgen och jag vill informera att operationen går bra, men det tar längre tid än förväntat. Han ringer när han är färdig" Ja, det kändes.. bra? Hur tolkar man det? Det vet jag faktiskt inte än idag, men en sak visste jag. Än så länge lever hon. Det var viktigast. Det dröjde ytterligare en timme innan kirurgen ringde, det hade hunnit bli kväll. Ett samtal jag aldrig kommer glömma. "Ja, Hej.. Detta var en tuff operation, både för mig och Thelise. Värre än vad jag trodde från början. Vi upptäckte när vi öppnade upp henne att hennes lever växt ihop med hennes dåliga lunga. Något ingen i vårat team sett eller opererat innan. Jag lyckades ringa in flera pensionerade kirurger som hjälpte till, men ingen hade erfarenhet av detta. Tyvärr fick jag öppna upp betydligt henne mer än planerat, men vi gjorde vårat bästa för att skära av levern, fräsa ihop lungan som blev trasig, dra ner hennes tarmar och laga hennes diafragma. Tyvärr var ju också hennes diafragmabråck såpass stort att vi fick använda en stor patch-lapp, som dessutom behövde fästas bak i ryggen. Det är stor risk att detta kommer släppa när hon blir stor och då får vi operera om henne." Sedan kom det.. "Det var ett tillfälle under operationen där Thelise tappade sin puls. ECMO kom springandes, men hon kämpade sig tillbaka. ECMO behövdes aldrig. Hon är en fantastiskt stark tjej. Detta var som sagt en tuff operation för oss alla, men när vi sydde ihop henne var vi nöjda med slutresultatet. Hon rullas in på BIVA nu." ECMO är en hjärtochlung-maskin som används för att syresätta blodet utifrån om inte kroppens egna organ klarar detta. Ett fantastiskt redskap, men också en "sista lösning". Min tjej. Hon orkade inte mer, men hon ville leva. Hon krigade sig igenom detta. Och det FANTASTISKA kirurgteamet som fick en så otroligt långt arbetspass utan att ge upp. Thelise hade överlevt detta. Det värsta var över. Men det var en tung, och lång, resa kvar..

Emelie Finnskog