theliseskamp.blogg.se - Första dagen på BIVA

Transporten upp till Stockholm gick bra. Vilken fantastisk personal, både läkare och transportteamet som ansvarade för flygresan, bara för oss! Nya Karolinska är ett av två sjukhus i Sverige som har rikssjukvården för diafragmabråck. Det betyder att alla diafragmabråck opereras och vårdas i Stockholm eller Lund. Syftet är att samla all specialistkunslap på dessa ställen, för att kunna ge så bra vård som möjligt för en så ovanlig diagnos. Jag har än idag inte bestämt mig för om jag tycker detta är en bra lösning eller inte.. Det var tidigt på lördagmorgonen när vi rullade in i en stor övervakningssal på BIVA - barnintensiven. Där fanns fullt med läkare, sjuksköterskor och undersköterskor - alla stod redo att ta emot Thelise. Läkarteamet som ansvarade för transporten rapporterade till läkarna på plats, och jag slog mig ner på en stol. Jag var helt slut. Thelise kopplades upp i en respirator, nålar sattes, skärmar med olika värden kom upp. Hon var nedsövd, helt borta. Men hon mådde, efter sina förutsättningar, ändå bra. Stabil. Hela stället kändes tryggt. En undersköterska kom fram: "Behöver du pumpa? Är du hungrig? Trött? Vill du prata med nån?" Min hjärna var helt avstängd, uppfattade knappt vad hon sa. "Kom, jag visar dig amningsrummet så kan du pumpa. Det är viktigt att få igång en mjölkproduktion. Thelise har personal hos sig 24/7, oroa dig inte" Jag var tacksam att hon tog initiativet, tacksam att någon annan fattade beslut åt mig. Men i den stressade situationen lyckades jag inte släppa något till pumpen. Kände mig helt misslyckad. Det ENDA jag kunde bidra med kunde jag inte ens få till. Jag var helt mentalt färdig. "Vi har ordnat ett rum åt dig på hotellet bredvid, försök gå och sova en stund istället. Vi ringer dig om det är något." Jag minns inte när jag sov senast. Även om det kändes fel att lämna Thelise visste jag att jag själv måste hålla ihop. Jag är inget stöd om jag faller. Jag somnade blixtsnabbt. Men det dröjde inte länge innan telefonen ringde - hemligt nummer. Paniken kom. Vad hade hänt? "Hej, jag ringer från BB på NKS. Du behöver komma hit, nu. Du behöver din dos av antibiotika mot njurbäckeninflammationen. Du kommer behöva bli inlagd här, så du kan checka ut från hotellrummet du fått" Jag hade sovit i 40 minuter. Förstod inte ett ord av vad hon sa, men lyckades ta mig till BB. Där fick jag ett rum, kopplades upp med antibiotikan. "Du behöver stanna här ett par dagar tills vi får ner ditt infektionsvärde" Jag var fullständigt vansinnig. "Min dotter ligger på BIVA, kämpar för sitt liv. Hela den här avdelningen är full av lyckliga familjer med nyfödda bebisar. Förstår du vilken situation ni sätter mig i? Tvinga mig inte stanna här." "Du kan få permission på dagtid mellan dina kurer med antibiotika för att träffa henne" Det var ren tortyr. Jag har aldrig gråtit så mycket som i det rummet på BB. Jag var så avundsjuk på alla familjer runt omkring mig. Hörde dom andra bebisarna skrika lite i rummen bredvid. Såg hur mysigt mammorna hade med sina nyförlösta barn i sin famn. Jag var helt ensam.

Emelie Finnskog