I många år trodde vi aldrig att vi skulle få uppleva små springande fötter genom huset. Inget bebismys, inget kackel runt matbordet. Inga nerbajsade blöjor eller inköp av diverse bebisprylar.
Men efter en hård kamp föddes hennes storebror 2016. Den lyckan går aldrig beskriva för någon som aldrig gått igenom det.
När vi sedan plussade 2 år senare trodde jag knappt det var sant. Önskar att jag hade filmat min man när jag berättade. Han tror fortfarande jag haft ihop det med brevbäraren..
Den 12 oktober 2018 kom hon. Så efterlängtad. Så vacker. Så perfekt, nästan. Men så fruktansvärt sjuk. Livet tog en vändning och där började hennes kamp om livet.
Imorgon fyller hon 1 år. Jag skapar den här bloggen för att i hedra hennes resa. Berätta vilken otrolig kämpe hon är. Hon är min idol.
2 kommentar(er)
