Med syrgastub och en välmående Thelise fick vi nu ta med henne ut en stund varje dag.
Jag hade aldrig uppskattat ett besök på lekplatsen tillsammans med två glada barn så mycket.. Thelise älskade att ligga i vagnen och vara ute i friska luften. Vi älskade att få ha med henne ut på aktiviteter.. Det blev ett par långpromenader runt sjön.
Läkaren hade bokat in oss för "syrgas-skola", något man måste genomgå för att få ha syrgas i hemmet. Hemma. Som vi längtade. Jag kunde gå vilken jäkla kurs som helst. Jag hade tom kunnat utbilda mig till sjuksyrra om det var kravet.
Även om Thelise hade det fantastiskt bra på sjukhuset, så längtade vi alla hem. Tja, inte Caspian då, för han bodde på Ronald och ville inte därifrån. Men jag och min man saknade mysiga fredagskvällar, laga mat ihop och slå sig ner i soffan tillsammans. Att få ligga med båda barnen och mysa i sängen. Vi saknade vårat hem och våra husdjur. Våra vänner och familj. Vi saknade livet.
Men vi höll hoppet uppe, vi var en bra bit påväg!
0 kommentar(er)
